Igår var vi på Saga och såg The King's Speech. Biografen får mig att tänka på såna där speglar som finns i loger. Såna speglar man ska stirra in i och fråga:
- Vem är jag? samtidigt som man med en blöt bomullstuss drar bort det krackelerade teatersminket från ansiktet.
O, så dramatiskt!
Och det ser ut lite som på finlandsfärjor och flytande shoppingpalats. Det är nåt med speglarna och det glidande perspektivet. Tjusigt.
Filmen var bra! Jag älskar att höra en hel biosalong brista ut i skratt, för att en stund senare snyfta och snora. Och varje gång det var taluppvärmningsövningar i filmen så började folk harkla sig. Vi var förenade i vårt psykosomatiska rosslande.
Sen gick vi hem. Det var en fin kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar