Tidskriften Hemslöjd.

Igår kilade jag in på Pressbyrån för att se om den hade kommit - och det hade den! Nya numret av Hemslöjd (the tidskrift former known as Hemslöjden) stod i ett ställ och frestade mig. Klart som korvspad att jag var tvungen att köpa den.

Jag var så himla tveksam när jag först hörde att Hemslöjden skulle göras om och byta namn. Nåja, att vara utan bestämd artikel är kanske inte så vansinnigt stor skillnad, det var mer det där andra. Skulle Hemslöjden förlora sin styrka, sin bredd och sitt kunnande?

Tvärtom. Hemslöjd är bättre. Det som har fått mer plats är en stor dos nyfikenhet blandat med seriositet. Man tar slöjden på lekfullt allvar. Det är mer än "bara" sitta och sy lite eller dra ett par tag med kniven. Det är glädjen i att skapa, att göra nytt eller göra gammalt, men ändå på sitt sätt. Att hitta sitt uttryck och göra något konkret av det. Sen spelar det ingen roll om det är ett slöjdat djurhuvud gjort av gamla plastkorkar, eller en varsamt stickad ulltröja med en stor anka mitt fram, eller en egenhändigt gjord kniv målad i självlysande färg.

Förutom en mycket intressant artikel om hemslöjdsrörelsen och främlingsfientlighet - läs! - så var nog mitt favoritreportage om en kvinna som tog över ett filtmakeri i Kilafors. Jag gillade att hon var utbildad tandsköterska och sen bara vände helt och bytte bort fluorsköljningar mot ullsorteringar.

Det är nåt av det finaste jag vet: människor som avslutar en vanlig karriär för att istället göra nåt de brinner för.

Slöjd är kreativitet. Kreativitet är slöjd.