Devils Peak.

Jag har läst Devils Peak av Deon Meyer.

Årets bästa bok. Jag skojar inte. Den har allt: bra intrig, starka karaktärer (Tobela!), och den där känslan av att det finns varken rätt eller fel. Bara handlingar och deras konsekvenser.

Sen är jag väldigt förtjust i Deon Meyers sätt att beskriva det nya Sydafrika. Någon flyr genom ett förslummat område, i nästa kapitel gömmer sig en skurk i ett välbärgat ängsligt kvarter. Samtalsämnen flimrar förbi, saker som sägs högt och nävar som knyts i fickan. Och känslorna. Meyer kan skildra sorg och smärta, beslutsamhet och hämnd. Samtidigt som han beskriver ett öppet fält så att man kan se det vajande gräset framför sig. Skickligt.

Jag har läst tre böcker av Deon Meyer hittills: Död i gryningen, Jägarens hjärta och nu senast Devils Peak.

Förväntningarna har trissats upp för varje bok. Jag trodde kanske att jag skulle bli besviken den här gången, men det blev jag inte. Tvärtom.

Den är till och med bättre än jag trodde.