Det är tråkigt att ha lunginflammation. Man orkar ingenting, bara hasar runt i mysbyxor och väser och tittar på Harrison Ford-filmer.
Efter att ha kollat igenom både Star Wars och Indiana Jones och sett halva Working girl så får man liksom nog. Man har tröttnat på Harrison Ford (för tillfället). Man vill göra nåt fysiskt. Men vad tusan ska man göra när man inte orkar någonting?
Svar: surdegsbröd.
Det är så skönt att bara kunna proppa ner lite mjöl och vatten och surdegsjox, sitta på en pinnstol med elvispen i handen och titta på klockan. Åtta minuter med degkrokar går som en dans. Ingen knådning, bara skrapa ner degen i en form och låta den bo i kylen under natten.
På morgonen delar man degen i två limpor och lägger fint på en plåt. Gräddar. Och jisses vad gott det ser ut - nästan helt utan ansträngning. Det sköter sig själv. Hade surdegen varit lite mer självgående hade den kastat sig in i ugnen av egen kraft. Jag jobbar på det.
Sen ser det lite extra aptitligt ut om man sveper in bröden i monogrammerade kökshanddukar.
Nu ska jag hasa ut i köket och bre mig en ostamad. Mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar