En halvvante i London.

Jag fick ett meddelande om att halvvantarna har landat och är premiäranvända i den londonska solen.

Ser ju finfint ut det där! Hurra! Hmm, man kanske ska ta och sticka ett par till sig själv också. Om jag känner den svenska våren rätt så kan det behövas stickade plagg i åtminstone två månader till. Finfint!

Halvvantar.

Jomenvisst, nu är vantarna jag började på i februari färdiga!

Det blev ett par halvvantar, perfekt för kalla vårvindar. Garnet är ganska tunt och fint så de är smidiga och lätta att ha på sig.

Garnet är mestadels spelsaulammull som jag köpte på syfestivalen, förutom det oblekta som är Rauma finull. Stickat på 2 mm strumpstickor och avslutat med två krokvarv för att få en tajt och bra avslutning som inte ser ut som en strut.

Mönstret är samma som på de gråa vantarna jag stickade i början av året, och som verkligen har blivit mina nya favoritvantar. Ibland får man till det. Och ibland inte. Men då är det bara att repa upp, vilket jag har gjort med de här vantarna ungefär…tolv gånger kanske? Tills det blev rätt färger på rätt plats.

Nämen det här blev inte så dumt! De kommer värma födelsedagsbarnet gott när de brittiska stormarna sätter in. Jag tror de passar bra ihop med te och toast.

Garnknappar.

Jag såg att Kate Davies hade gjort fina garnklädda knappar, och blev inspirerad. Så jag gjorde en.

Och sen var det liksom svårt att sluta.

Det var inte så krångligt som det såg ut. Man kan sitta med det och pyssla samtidigt som man tittar på teve eller dricker te eller lyssnar på radio eller vyssar ett barn eller alltihop på en och samma gång.

Frågan är vad jag ska göra med alla små garnknappar. Det lutar åt en brosch. Kanske en väggprydnad. Eller så blir det helt enkelt en hög med små gulliga knappar, bara för att det är kul.